Identitær
Identitær er den bevægelse, individ eller gruppe for hvilken den etniske og kulturelle identitet er centrale elementer i ens verdensanskuelse.
Denne anskuelse er ikke en lukket dogmatisk ideologi som kan indfanges af den parlamentariske politiks todeling i højre og venstre. Den har i stedet sit ideologiske udgangspunkt i hvorledes folkets identitet, kultur, tradition og etnicitet opfattes og hvilke strategier man kan anvende for at sikre og udvikle disse grundlæggende faktorer i fremtiden.
Den politiske kamp er i sig selv sekundær og en del af en langsigtet strategi, mens kulturkampen ses som primær. Folkefælleskabet som et organisk samfund er idealet. Den identitære anskuelse er påvirket af traditionalisme, men er ikke bundet af et konservativt syn på historien eller samfundet, men anser i stedet traditionalismen for at være uafhængig af ydre historiske former. I Norden har man ligeledes forbundet det identitære med bekrebet arkæofuturisme, hvor fortid og tradition skaber en enhed i virkeliggørelsen af urgamle idealer og målsætninger ved hjælp af nye former og nye metoder.
Den identitære bevægelse i Europa har også taget tydelig inspiration fra det Europæiske Nye Højre og dens metapolitiske strategi for gennem kulturkamp og holdningsdannelse at forandre værdier og holdninger i samfundet.
Begrebet identitær og nationalist overlapper hinanden, men hvor nationalismen er knyttet til nationalstaten er de identitære grupper i højere grad knyttet til den kulturelle og etniske identitet; nationalstaten ses ikke som et mål i sig selv men betragtes mere pragmatisk, som en blandt flere mulige måder for en etnisk gruppe at organisere sig på og værne et territorium; for eksempel skulle de identitære mål kunne realiseres inden for en europæisk eller nordisk føderation med vidtrækkende autonomi for de etniske gruper som udgør Europa og Norden, eller gennem forskellige former for national, kulturel og etnisk regionalisme og lokal selvbestemmelse. Identitære afviser således ikke nationalstaten, men ser det som nødvendigt at folket kulturelle og etniske identitet rekonstrueres, forstærkes og udvikles før at man kan skabe et samfund og senere en stat eller føderation som hviler på identitære idealer. Da den identitære ideologi har sit udgangspunkt i de forskellige folks identitet og særegenhed, afspejles dette i forskellene mellem de forskellige identitære bevægelser i Europa, men disse forskelle primært kulturelle, ikke politiske.
Begreppet identitær er mest udbredt i Frankrig, men har i de senere år også spredt sig til flere andre europæiske lande. I Frankrig er eksempler på identitære grupper Jeunesses Identitaires, Bloc Identitaire og Terre et Peuple. I Norden er det identitære begreb blevet introduceret i organiseret form gennem Nordiska förbundet og Nordisk Forbund i Sverige og Danmark, som med sit identitære manifest og sin metapolitiske strategi har udviklet et program for den identitære bevægelse i Norden. Andre, uafhængige grupper som har ladet sig inspirere af dette er eksemeplvis Identitet Väst og Reaktion Östergötland. Blogportalen Motpol har desuden flere bloggere med identitære holdninger, blandt andet Oskorei, Jonas De Geer, Solguru, AUTONOM, Arya Varta, Wodinaz og Rimfaxe.
Uddrag fra det identitære manifest (Svensk)
Politiken underordnas den identitära strävan
Det politiska programmet är underordnat den identitära strävan att bygga ett organiskt samhälle baserat på identitära principer som kultur, etnicitet och natur.
Identitära anser att den politiska kampen bara kan utkämpas effektivt efter att man har konstaterat att viljan finns till att förändra maktens förutsättningar och inte bara dess konsekvenser. En metapolitisk analys där man analyserar den politiska och kulturella maktens mål och konsekvenser inom den civilisation vi lever i nu, är en förutsättning för att kunna dra konkreta slutsatser och förändra samhället genom politiskt handlande. Den identitära viljan till makt handlar inte om uttalad position eller formell makt, så som parlamentarisk makt inom rådande statsstruktur, utan om viljan att fundamentalt förändra villkoren enligt vilka politiken i sig utspelas.
Det identitära politiska målet kommer alltid att vara det som gagnar den identitära folkgemenskapens bästa och kommer att vara underordnat gemenskapens kulturella och etniska överlevnad.
Politik handlar för den identitära om inbördes fördelning av maktutövande och maktbalans i relation till andra folkgemenskaper, stater och kulturer utanför det egna identitära samhället. I första hand handlar den politiska kampen om att säkra ett territorium och ett kulturellt livsrum för den identitära gemenskapen. Detta är bara möjligt över tid genom politiskt inflytande, men betyder inte att man börjar med att bekämpa de politiska institutionerna i den politiska kampen, utan snarare genom att på gräsrotsnivå bygga upp den identitära folkgemenskapen i etapper genom aktivism, nätverksbyggande, folkbildning och kulturkamp.
För den identitära är alla medel legitima som leder fram till att säkra det identitära samhällets framtid, och identitära drar sig inte för att använda sina motståndares taktik för att gynna den egna långsiktiga strategin. I den identitära kampen gäller bara ett credo; att göra det som gynnar min stam och min kultur.
Identitær kultur og kulturkamp
Kulturen är själva essensen av folkgemenskapen. Genom kulturen uttrycks folkstammens samlade kunskaper, åskådningar och livsvilja i historien, nutiden och framtiden. Identitära accepterar att tillvaron innebär en ständig kamp för överlevnad och därför en ständig kamp för kulturens överlevnad och utveckling. För identitära går det inte att åtskilja det etniska och det kulturella, det ena överlever inte utan det andra. Det biologiska arvet bestämmer den potentiella kulturella kreativiteten och förmågan att skapa, men utan viljan till att skapa och utveckla den egna kulturen, är även den etniska gemenskapen livlös och utan framtid.
Identitära förkastar därför ren biologism eller kulturalism, och kämpar för den organiska symbios av dessa som fanns i det förmoderna samhället. Kulturkampen handlar inte om att återuppliva forntidens kulturuttryck, utan snarare om att låta sig inspireras av tidigare generationers skaparkraft och livsvilja för att på så sätt utveckla den egna kulturen vidare med en visionär blick mot framtiden. Detta innebär en kulturell kontinuitet över generationerna. Med fokus på samtiden och med rötter i forntiden blickar vi mot framtiden.
Se også
- Emneportal om identitarisme
- Arkæofuturisme
- Metapolitik
- Traditionalisme
- Katastrofernes konvergens
- Nordisk forbund
- Europæiske Nye Højre
|
i emneportalen om Identitarisme |
Eksterne links
- Nordiska förbundet: Et identitært manifest
- Nordiska förbundet: Behovet for en metapolitisk strategi
- Oskorei: Identitær – et forsøg på et manifest (Svensk)
- AUTONOM: ATT VARA IDENTITÄR – ett identitärt manifest (Svensk)
- Oskorei: Därför identitär (Svensk)
- Solguru: 0% hat (Svensk)
- Solguru: 100% identitet (Svensk)
